Slutet på den här veckan har varit riktigt tuff. Känner mig slut som människa.

 I onsdags började sambon få lite ont magen. På torsdagen blev det bara värre och värre och på kvällen var der riktigt illa så det blev akuten. Han blev inlagd men inte mycke gjordes. Han blev hemskickad med starka tabletter och han skulle återkomma om det blev värre. Det blev det! Och fredag kväll blev det akuten igen. Och han blev hemskickad igen med starka tabletter men skulle återkomma dagen efter så skulle dom göra ultraljud. Och det sista dom säger till honom är att "nu får vi hoppas att du inte behöver åka ambulans inatt" Det behövde han tack och lov inte. Men det var kämpigt. Väl tillbaka på akuten så gjordes det inget ultraljud det togs ytterligare lite blodprov sen skickades han hem igen. 

Nu är det bättre men han har inte riktigt vågat äta för varje gång han försökt har det hemska magontet kommit tillbaka.  Men nu håller vi tummarna för att han kan börja äta imorgon igen och att det inte kommer tillbaka något mer. Lurigt när man inte vet vad det beror på och det känns som om sjukvården inte tar en på allvar.